Döden i grytan av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson

Nu har jag läst ut boken.

Döden i grytan handlar om att det gått lite för långt med hygientänket i köket. Iaf när det gäller småskaliga kök som dagis där barnen är portförbjudna, korvmojar som inte får sälja hemmalagat potatismos för att det kan finnas jord på potatisen och Frälsningsarmén som förbjuds att sälja hemmabakat. Att livsmedelsinspektörer koncentrerar sig på att jaga småskalighet istället för att göra insatser och provtagningar där det gör mest skada om hygienen inte följs. Alltså hos de stora livsmedeslindustrierna.

Boken tar även upp cook-chill och sofresh-maten på ett lättfattligt sätt. Jag förstår verkligen inte att dessa två varianter mer och mer tas in både till skolor och sjukvården. De som bestämmer över våra barn och sjuka, skulle de själva vilja stoppa i sig den där ångkokta sörjan fullproppad med e-ämnen, där allt smakar och ser likadant ut? Oavsett om det är kött, fisk eller kyckling.

En annan aspekt som tas upp i boken är hur hygientänket fått även de goda bakterierna att försvinna från maten och det känns lite läskigt. Hur dagens mat har mycket mindre näringsämnen än vad maten hade på tex 1950-talet. Roligaste och intressantaste kapitlet var om de friska urinvånarna, som inte har cancer, diabetes och andra västerländska sjukdomar. Mycket intressanta observationer i det kapitlet. Hur kommer det sig att de klarar sig, de som är så vilda och smutsiga?

Jag tänkte först att boken bara skulle upprepa det hans två tidigare böcker sagt, men icke sa nicke. Visst kom det upp rader om e-ämnen, men jag förväntade mig inget annat. Plus att jag vill ha information om e-ämnen eftersom jag fortfarande håller på och lär mig om dessa ämnen.

Nä, jag tyckte boken var välskriven och jag tycker att boken liknade mycket både Michael Pollans bok "Till matens försvar" och även filmen "Food inc".

Jag gillar såna här avslöjande böcker. Sen om allt är sant och ordentligt faktagranskat har jag ingen uppfattning om. Det finns alltid människor som påstår att han överdriver och ljuger. Iaf när man går in på hans hemsida och läser de negativa kommentarerna. Men det är väl som med allt annat, att man får ta det mesta med en nypa salt och bilda sin egna uppfattning. Men vissa saker kan man bara inte ducka för längre...

Ni som känner mig live kan låna boken av mig. Men J ska bara läsa ut den först.

Låt den rätte komma in - läs den istället för att se filmen

Spännande, skrämmande, verklighetstrogen. Då pratar jag om boken. Läste boken blev begaistrad. Såg filmen blev tokbesviken. Om jag inte hade läst boken så hade jag nog inte förstått filmen, så jag förstår faktiskt inte varför filmen fått så goda recensioner. Boken var djup. Filmen var lam. Boken gav en bild av personerna, filmen nuddade bara på ytan. Förstår att man inte kan ta med allt från boken. Den konstnärliga friheten, eller vad är det de brukar säga? Men när man gör filmen på ett sånt sätt så att jag som läst boken måste sitta och förklara för de som inte läst boken. Då är det nåt fel! Boken 5 plus. Filmen 5 minus. Faktiskt. Jag hade såna förväntningar på filmen när jag precis hade läst boken och så blev det en sån besvikelse. Blä!

Till Matens Försvar av Michael Pollan

Nu har jag läst klart boken med det fina omslaget. Michael Pollan, som skrivit boken, är författare och professor i journalistik och han skriver även i New York Times. Gå in här och läs mer om honom på hans hemsida.



I inledningen av boken skriver han något som genomsyrar hela boken "Ät mat. Inte för mycket. Huvudsakligen från växtriket." Det är hans korta svar på hur folk ska äta för att hålla sig friska. Sen skriver han i boken om hur matvaror sakta men säkert blivit näringsämnen och att vi köper allt mer processade livsmedel med hälsobudskap, men vi blir bara fetare och sjukare i västvärlden. Han tycker att vi ska ta kontrollen över vårt ätande och se tillbaka till mormorsmormors tid och börja äta riktig mat igen. Han berättar lättläst om hur politiker och journalister på 70- och 80-talet gjorde så att vi hamnat där vi är idag gällande livsmedel och hur livsmedelsindustrin betalar för forskningen i näringsämnen. Sen tar reklamen över och får oss att tro att dessa matliknande varor skulle vara bättre och hälsosammare än äkta vara.

Han skriver även om att jordbrukarna alltmer uppmuntrades att odla majs, soja och vete på varje åkerlapp för att få ner matpriserna. Sedan 1980 har amerikanska bönder i genomsnitt producerat 600 fler kalorier per person och dag, matpriserna har sjunkit, portionsstorlekarna har blivit jättelika, och vi äter, som man kan vänta, mycket mer, åtminstone 300 kalorier mer än vi stoppade i oss 1985. Nästan en fjärdedel av dessa nya kalorier kommer från sockertillsatser (och det mesta av dessa kommer i sin tur från stärkelsesirap med högt glukosvärde), ytterligare en fjärdedel ungefär från tillsatser av fett (mestadels i form av olja från sojabönor), närmare hälften (46%) från spannmålsprodukter (i huvudsak raffinerade) och de få kalorier som återstår (8%) från frukt och grönsaker. En kost som baseras på kvantitet istället för kvalitet har introducerat en mänsklig varelse som lyckas med att vara både övergödd och undernärd.


Jag tycker att den här boken liknar Mats-Eric Nilssons "Den hemliga kocken" och "Äkta vara" men är skriven mer ur en amerikans synvinkel. Vilket inte stör mig alls eftersom även vi svenskar är på väg dit om vi inte passar oss. Jag tycker alla dessa tre böcker är att rekommendera. De två första böckerna var livsomvälvande för mig. Jag har, efter att läst Mats-Eric Nilssons böcker, helt ändrat mitt sätt att äta och leva. Jag vänder på varje förpackning i affären och väljer äkta vara så långt det bara går.


Jag fick en stor behållning av den här boken. Även om jag som inte längre är fettskrämd anade några fettskrämda rader hos Pollan. Men jag antar att man får ta det i dessa fettskrämda tider.


Läser från baksidan av boken:

Att mat och ätande skulle behöva något försvar verkar kanske motsägelsefullt i en tid då övergödning framträder som ett allvarligare hot mot människors hälsa än undernäring. Men det mesta av det vi idag konsumerar är inte mat, och vårt sätt att inta detta - i bilen, framför teven och i ökande omfattning ensamma - är inte att betrakta som måltider. Ju oroligare vi är för att inte få i oss rätt näringsämnen, desto mindre hälsosamt lever vi. Sunt förnuft har ersatts med förvirring.

Doktor Dahlqvists Blogg - Boken

Boken är nu läst.

Boken är en förbokad (oj blev ett konstigt ord) form av Annika Dahlqvist blogg (se länk till höger). Det är Bo Zackrisson som har redigerat bloggen till ett läsligt bokformat. Han har inte heller valt att ta inläggen i kronologisk ordning, utan byggt upp den i ämnesområden. Vilket gör den lättläst.

Annika Dahlqvist är en läkare, specialist på allmänmedicin. Hon hade jobbat på en vårdcentral strax utanför Sundsvall i 15 års tid när hon kom till insikt om att de kostråd läkarkåren och dietister ger faktiskt är sjukdomsgenererande. När hon själv gick ner 18 kg i vikt med hjälp av LCHF och blev frisk från bland annat fibromyalgi, så började hon rekommendera kosten med lågkolhydrat till sina patienter. Detta var inte poppis hos hennes dåvarande arbetsgivare och hon fick inte rekommendera den här kosten längre till sina patienter. Då sa hon upp sig. Vilken hjälte! Hon är ett föredöme för läkarkåren. Tänk om alla läkare kunde vara som hon. Istället för att vara såna jäkla pillertrillare.

I boken tar hon upp många olika viktiga ämnen. Bland annat grunder i kost och hälsa. Hon går igenom myterna om det så kallade farliga mättade fettet, och sen skriver hon om margarinindustrin och om experter på Livsmedelsverket som är avlönade av just margarinindustrin. Hon skriver även roligt om de professorer på överviktsenheterna som kallar henne för en flummig entusiast från Norrland. Det är lite av en kamp mellan David och Goliat över hela grejen.

Det mest anmärkningsvärda som jag har upptäckt med hela den här grejen är att Livsmedelsverket och forskare inte kan ge ett enda bevis på att mättat fett är farligt. Och även fast det finns massor med rapporter om människor som går ner i vikt och återfår sin hälsa med lågkolhydratkost så vägrar etablisemanget att ta i det och forska i det. Jag tycker det är under all kritik. Har inte vi skattebetalare rätt att få veta vilken kost som är den rätta för att hålla vikten och för att inte bli sjuk? Tydligen inte? Vad kan det bero på undrar jag?

Läs boken är min uppmaning. Framförallt om du är överviktig och/eller har diabetes.

Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt

Nu har jag läst ut boken Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt.

Boken handlar i grunden om hur Lars-Eriks Litsfeldt själv gick ner i vikt genom att börja äta kolhydratsnål kost och öka på fettet. Han hade diabetes 2 och kunde efter ett tag sluta helt med sin medicin och på köpet gick han ner ett antal kilon i vikt. När han började med kosten så gick han tvärs emot vad det stod i den diabetsbroschyr han fick från vården. Han blev nyfiken på varför det var så och därför kom den här boken till för att han tycker att det var hans skyldighet att berätta hans historia. Han skriver även om forskarfusket och varför vi är så fettskrämda som vi är idag. Inte bara i Sverige utan faktiskt över hela världen.

Han skriver roligt och lättläst om ett ganska tråkigt ämne (för de flesta), jag fnissade till bra många gånger. Tycker även att han förklarade på ett pedagogiskt sätt hur det fungerar med insulin, kolhydrater och fett i vår kropp. Insulinet påverkar ju även mig i allra högsta grad, även fast jag inte är någon diabetiker. Boken kanske inte var jättedjupgående men jag fick en bra hum om vad jag ska fortsätta läsa för att få bättre koll. Tycker i och för sig att jag fick bra grundläggande koll i och med den här boken. Det jag tyckte mest om var alla hans roliga metaforer. Jag är glad att jag köpte den.

Här hittar ni till hans blogg:

http://blogg.passagen.se/lits/

Nu ska J få läsa den också så han också blir lite mindre FETTSKRÄMD. Han tycker ju det är läskigt med mina nya kost. Men han läste ut Annika Dahlqvist bok före mig och då hörde jag hummanden och ahan och ojn så jag tror han fått ganska bra koll nu på vad det handlar om. Efter att han läst Dahlqvist bok så verkar han ha lugnat ner sig vad gäller LCHF-kosten som jag tillämpar. Faktum är att jag behöver inte längre laga ris, pasta och potatis till honom. Utan middagarna kör han helt i LCHF-style.