söndag, juni 12, 2011

Krämig tomatsoppa


Lyckades verkligen med tomatsoppan sist jag gjorde den. Vilken bra uppfinning penna och papper är. Som tur var så skrev jag upp med pennan på pappret hur jag gjorde exakt. Annars hade jag aldrig kommit ihåg hur jag gjorde den. Så här kommer mina anteckningar.

Krämig tomatsoppa
3 msk olivolja
3 msk smör
2 gula lökar
1 st vitlöksklyfta
0,5 msk basilika
0,5 msk timjan
1 msk vit balsamvinäger (Saltå Kvarns)
2 burkar krossade tomater (ekologiska)
3 dl vatten
2,5 tärningar buljong (Kan uteslutas. Lägg till cayennepeppar och lite mer s&p då.)
2,5 dl grädde
salt och svartpeppar
färsk basilika

Gör såhär:
1. Finhacka gul lök och vitlök och fräs i smör och olivolja tillsammans med örtkryddorna.
2. Häll i balsamvinägern och krossade tomater. Rör om.
3. Häll i vatten och buljongtärningar.
4. Låt koka i ca 15 minuter.
5. Dra bort från plattan och mixa soppan slät, men den är god med bitar också.
6. Häll i grädden och koka upp och låt koka ca 5-10 minuter.
7. Smaka av med salt och svartpeppar och knipsa i färsk basilika mot slutet.


Här är soppan slätmixad. Bilden högst upp är omixad och jag tycker faktiskt den varianten är godare. Men det är såklart en smaksak.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det där lät gott. Det ska jag prova någon dag i veckan tror jag. Behöver komma på fötter igen för just nu har jag ett återfall i sockerträsket som heter duga. Vet inte hur jag ska hitta tillbaks igen men jag ska det iaf. Inte beredd att kasta bort allt det jag uppnått bara för några sketna kolhydraters skull. Soppan passar bra nu när min gubbe bara får äta flytande och passerat några veckor till. /Helen

Anonym sa...

Hm, vet inte vad det är för fel på min blogg för jag kan inte skriva någon kommentar..??
Nåja, jag svarar här istället då. Till att börja med, tack för länken. Ska kolla närmare på den imorgon. Och tack för peppningen. Har haft en riktig svullarhelg. Men imorgon får jag börja om från början igen. Med avgiftning och allt. Skillnaden nu mot tidigare gånger jag trillat dit är att nu är jag verkligen inte beredd att ge upp. Jag vill leva som jag gjorde innan Italien eftersom jag mådde så mycket bättre av det. Det är det där med hur bara. Hur man hittar motivationen igen. För det är som att man har en lite djävul på axelns som försöker övertyga en om att man lika bra kan börja om en annan dag. Försöker få mig själv att se "hur mycket njuter jag av den där kakan, och hur mycket njuter jag av att kunna klä mig som jag gör nu? Vilket är mest värt? En sekundet eller ett helt liv?" Så jag ska nog hitta tillbaks till slut. Jag kämpar på.
Helen

Trillian sa...

Precis så känner jag också. Du vet ju att jag hade en dålig period för 1,5 månad sedan och då var du där och peppade. Nu är det dags att jag peppar tillbaka och du fixar detta Helen!! Maila i fejan om du behöver bolla lite. Kram.

Anonym sa...

Japp! Den var riktigt god. Den lägger jag till mina favoriter :-)

Trillian sa...

Kul att höra att du gillade den =)