lördag, mars 28, 2009

Min kost


Häromdagen blev det lite halvjobbigt under fikarasten på jobbet. Det är ju ingen där som vet att jag äter den här kosten. Vi började i alla fall prata olika dieter. Alla är helt inne på lågfettdieter och tallriksmodellen, i alla fall av de som uttryckte något, och ena tanten sa högt och tydligt ”ja de där jävla fettätarna tror jag inte ett dyft på”. Grejen med henne är också att hon har diabetes 2, bukfetma och den ena krämpen efter det andra. Klassiska syptom på metabolt syndrom. Så om det är nån som skulle behöva naturligt fett och kolhydratfattigt så är det hon.

Snacka om att ha helt fel uppfattning om vad det är. Tror hon att man typ dricker smör i en bägare med sugrör? Det är inte på något sätt extremt även om många försöker hävda det. Det jag gjort med min kost är att jag har dragit ner på kolhydraterna och istället för att äta lightprodukter och dåliga fetter så äter jag riktigt smör och fullfettprodukter. På så sätt får man i sig mer fett. Man kan sammanfatta det med att jag slutat med socker och börjat med naturlig mat och framförallt NATURLIGA fetter, som i det här fallet inte är margariner utan äkta mättat fett. Det är väl här den här kosten blir extrem eftersom många är så fettskrämda så att de flesta fortfarande tror att de mättade fetterna är farliga. Även fast det bara är en stor fet lögn sen 50-talet pga en fuskande professor. Lite läskigt hur det kan bli faktiskt. Ljuger man tillräckligt ofta så blir ljuget en sanning. Förr i tiden hade man varningstexter på margarinförpackningarna där det stod att det var en fejkprodukt jämfört med det naturliga smöret. Det är smöret som är det naturliga, inte margarin som reklamen försöker prångla ut idag.


Hur kunde det gå såhär?


Det som känns mest jobbigt är att jag inte riktigt kan stå upp för min kost. Jag är inte vältalig nog för det. Men allt jag läst senaste halvåret om tillsatser, fetter, kost och hälsa så är jag verkligen övertygad om att jag hittat hem. Det säger i alla fall måttbandet och vågen och även välmåendet och framförallt att slippa det eviga sockersuget. Vissa perioder kunde jag äta godis och fikabröd precis varenda kväll. Nu har jag inte ätit varken det ena eller det andra på 88 dgr.
(Bilden tycker jag symboliserar hur jag känner mig när folk börjar prata kost, jag vill bara gömma mig i inredningen).

1 kommentar:

Mikkan sa...

Jag känner lite som du. Är inte alls intresserad av att ta några "strider", så jag ligger mest lågt och gör min grej. :)