Är det något jag har minnen av bak i tiden så är det varje gång jag har snubblat. Framförallt när en stor mängd människor ser på när jag gör det. Som idag i Slussen i trappan på väg upp till t-banan. Eller som den gången när jag pluggade på KTH och jag snubblade ner för trappan inför 100-tal människor eller den gången utanför hemmet för 10-tals år sedan när jag inför grannarna gör en praktvurpa och en glasburk med saltgurka går sönder på vår uppfart. Det är så jäkla pinsamt. Det gör svinont men man håller god min och låtsas som att det inte gjorde ont alls. Idag hade jag ont i smalbenet i flera timmar efteråt. Men jag höll god min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar