Jag gick ut i köket. Där satt hon och plockade fästingar på Bosse. Tyst. Koncentrerad. Petade på en och sa "jag tänker de som blåbär" och sen sa hon "det var ett blåbär på ett blåbär". Hon vet att jag tycker fästingar är bland det äckligaste som finns, så då tar hon till lite metaforer för att jag ska klara av att lyssna. Hon börjar bli så klok min lilla underbara dotter.
2 kommentarer:
Modigt av henne att plocka dem. Plockar hon med penna?
Nä hon har en fästingpincett som vi köpt på apoteket. Vi har två olika. En som har som en strypsnara och den andra liknar mer en vanlig pincett. Den med strypsnara tar man på lite större blåbär. Ja och det är modigt. Men hon är också en djurälskare av stora mått, så hon kände väl att ska hon bli djurskötare så är det ju bra att börja med de djuren vi har hemma. Bra tänkt tycker jag.
Skicka en kommentar