Jag ville verklingen inte ha några innekatter. Vi bor i skogen, då ska man inte ha innekatter. De är ju så understimulerade nu, så att dels river de sönder våra mattor när de klöser sina klor mot dem och idag upptäckte jag att de tagit sönder vardagsrumsgardinen. Fullt med revor. Hahaha. Men tacka fan för det när de inte går ut och aktiverar sig själva. Suck. Ja ja ja ja, nu får vi stå vårt kast och göra det bästa av situationen. Det blir nog bättre när våren kommer. Men om det inte är kylan då? Om det är Tussen de är så rädda för? Tror faktiskt att det är precis så det ligger till.
Fegisar! Och feta har de blivit. Så just nu måste jag ransonera deras mat. Jag tog ett allvarligt snack med båda två häromdagen. Kallade in de i köket. Jag sa till de att de får mer mat när de är ute i några timmar. Men de bara tittade på mig med sina stora kattögon och jamade och sa "tyyyyck syyyynd om miiiiiig, jag viiiiill ha maaaaat... mjaaaaauuuu". Och så gav jag de en varsin skinkbit. Men nu är det slut med det. Jag ska sätta på mig stränga blicken och inte gå på deras sluga knep nåt mer.
Hur var det med kattlådan då? Ta Bosse till exempel. Hon som gav oss katterna sa att hon inte hade nån bajslåda till de inomhus för att de gjorde sina behov ute. Ja eller hur, det var då det. Nu kan Bosse komma utifrån och springa direkt in på toa och sätta sig och BAJSA. Ja men tack så mycket. Städa undan din egen skit har jag lust att säga till honom.
Men annars är de världens gosigaste katter och jag ångrar inte en sekund att vi valde att ta emot dem. Alla i familjen älskar dem. Till och med J som var så skeptisk. Han och Kerstin is the shit...
Kerstin, foto: by Felix
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar