Hon ringde och bokade in mig för intervju 2, och hon som inte skulle ringa förrän tidigast nästa vecka. Jag blev helt skärrad när jag upptäckte klockan 23 igårkväll att hon hade ringt klockan 19 på kvällen. Jag började undra vad hon ville den tiden och sen kunde jag inte sluta babbla med J när vi gick och la oss.
Mina frågor och funderingar gick ungefär såhär:
"oj undrar vad hon ville?"
"skulle hon berätta att jag gått vidare"
"skulle hon berätta att jag inte gått vidare"
"men tänk ändå, intervju i 3 timmar säger ju ändå ganska mycket"
"jag borde gått vidare, varför skulle hon annars ringa nu när hon kunnat vänta till nästa vecka"
"undrar vad hon tänkte säga"
"nu kommer jag inte kunna sova för att jag undrar vad hon ville"
"gud så pirrig jag är"
"undrar vad hon ville"
"hon lät glad och trevlig"
"hon kallade mig vid mitt smeknamn också, det måste ju vara jättebra"
"jag gillar verkligen hennes stil"
"tänk om jag får jobbet"
"undrar vad hon skulle säga till mig"
J´s svar efter 1 minut:
"jag vill sova"
J´s svar efter 5 minuter:
"hon skulle säkert berätta att du inte gått vidare"
J´s svar efter 10 minuter:
"jag vill sova"
J´s svar efter 15 minuter:
"zzzzzzZzzZZZZzzz"
Jahapp...
Och idag ringde jag henne på morgonen. Hon var upptagen och ringde tillbaka, då satt jag i möte. Ringe upp henne igen i en paus. Hon berättade att jag gått vidare och sen försökte vi hitta en tid till imorgon. Det var inte lätt. Men det gick till slut när hon stuvat om en annan kandidat för att få in mig. Det var tungt. Riktigt tungt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar