Kan fortfarande inte släppa det. På väg hem idag träffade jag en amerikan på Tunnelbanan. Han frågade efter vägen och när han fått svar på det så började det komma fler och fler frågor från honom. Först tänkte jag "åh nej" men sen tänkte jag att äsch varför ska jag tänka så, han flirtar säkert inte, utan är bara en genomtrevlig amerikansk man utan några som helst baktankar och bara vill vara trevlig. Så jag började småprata med honom. Och efter en liten stund frågar han "are you really from Sweden" och jag svarade att jag är det.
Då kommer det
"You talk VERY good english"
Tjooooooohooooo
Ni som känner mig vet hur usel jag alltid varit på engelska, men sen jag träffade J så har han sett till att jag fått in engelska språket i mitt liv. Och idag... wooooow... fick jag äntligen lön för mödan. För samtalet flöt verkligen bra och jag kände inte heller att jag hade det där svengelska uttalet konstigt nog. Fattar knappt något??? Vem har tagit över min kropp??? Hey you... welcome... and stay right there!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar