När jag pratade med mamma igår så berättade hon om en artikel som hon sett i nån finsk dagstidning om hur "svarta oliver" plockas omogna och som på kemisk väg berövats sin smak och sen färgats svarta. Hon var också less på allt fusk med maten.
Så jag var tvungen att läsa på lite om oliver idag, eftersom jag efter att ha avskytt oliver tidigare, äter det glatt idag. Var tvungen att kolla in det som vi hade i kylen och de verkar vara äkta, varken järnglukonat eller klorofyll i de oliverna. Men då försöker vi köpa ekologiskt så långt det går, och då kanske man undviker det värsta fusket? Vad vet jag?!
Det finns massor med olika sorter. Gröna oliver är omogna, svarta är mogna. Och som sagt, många svarta oliver är bara fusk. Man känner igen fusket genom att de har en jämn svärta, som om nån putsat de med skokräm och att de har en doft av metall. Var också misstänksam om oliverna är urkärnade. Urkärnade oliver blir ju sladdriga så då måste de få fason på sladdret med lite stabiliseringsmedel.
Håll koll på och undvik:
E579 (järnglukonat) - oliver färgas svarta
E140 (klorofyll) - oliver färgas gröna
Urkärnade oliver - man använder stabiliseringsmedel för att få fason på sladdret
Oliver i marinad - kan vara ett tecken på att det är oliver av dålig kvalitet
Rekommenderar:
Kalamataoliver är min absoluta favorit. Det var kalamata som fick mig att äntligen börja gilla oliver och sen har jag även klarat av att äta övriga sorter utan problem. Grekiska Kalamataoliver är ursprungsskyddade och ofärgade.
Källa: boken Äkta Vara - Guide till oförfalskad mat (ett litet uppslagsverk hemma i min bokhylla)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar