Jag kommer nog sväva i några veckor till. Underbara platser, aldrig haft så bra platser på en så stor konsert förut. Enda nackdelen var folket precis runt omkring oss. Snacka om otur, för kollade man sen längre ner och åt sidorna från våra grannars, så dansade och tjoade och sjöng folk med hela konserten, precis som jag och J. Men... precis runt oss, icke sa nicke. På J´s sida var det ett par som surade ur på varandra precis innan konserten började. Han trodde hon var otrogen och hon fick börja visa sina sms till honom och de hade en diskussion om detta länge. Sen stog han med armarna i kors med munnen nedåt hela konserten och hon stog stilla och var sur. Framför oss stog farmor och farfar (ett par runt 50-60) som knappt applåderade och sen satt halva konserten, plus att farfar rös till några ggr när han hörde mig skrika. Först hämmade det mig lite, men sen tänkte jag att jag bryr mig inte för jag är här för att hedra mitt älsklingsband sen 25 år tillbaka och sen fortsatte jag skrika som en galning. På min sida hade jag två snubbar som var stora som hus, kroppsbyggare tror jag. Ena snubben lästa Expressen hela konserten igenom. Antagligen för att läsa vilka recensioner U2 fått för låten kvällen innan. Ingen av de klappade knappt förutom till Sunday Bloody Sunday. Men alla dessa personerna runt oss verkade ändå njuta av konserten på sitt sätt, förutom att jag tycker att man njuter mer om man sjunger och dansar med. Nu vågar inte alla det, det har jag förståelse för, men varför skulle vi få just dessa till höger, vänster och precis framför oss?? Det var jag och J mot de andra =) Men helvete vad kul han och jag hade. Saknade bara Anka så fett mycket.
Sidor
▼
söndag, augusti 02, 2009
Fick en fråga från Felix
"Ska ni prata om U2 hela dagen?"
Jag kommer nog sväva i några veckor till. Underbara platser, aldrig haft så bra platser på en så stor konsert förut. Enda nackdelen var folket precis runt omkring oss. Snacka om otur, för kollade man sen längre ner och åt sidorna från våra grannars, så dansade och tjoade och sjöng folk med hela konserten, precis som jag och J. Men... precis runt oss, icke sa nicke. På J´s sida var det ett par som surade ur på varandra precis innan konserten började. Han trodde hon var otrogen och hon fick börja visa sina sms till honom och de hade en diskussion om detta länge. Sen stog han med armarna i kors med munnen nedåt hela konserten och hon stog stilla och var sur. Framför oss stog farmor och farfar (ett par runt 50-60) som knappt applåderade och sen satt halva konserten, plus att farfar rös till några ggr när han hörde mig skrika. Först hämmade det mig lite, men sen tänkte jag att jag bryr mig inte för jag är här för att hedra mitt älsklingsband sen 25 år tillbaka och sen fortsatte jag skrika som en galning. På min sida hade jag två snubbar som var stora som hus, kroppsbyggare tror jag. Ena snubben lästa Expressen hela konserten igenom. Antagligen för att läsa vilka recensioner U2 fått för låten kvällen innan. Ingen av de klappade knappt förutom till Sunday Bloody Sunday. Men alla dessa personerna runt oss verkade ändå njuta av konserten på sitt sätt, förutom att jag tycker att man njuter mer om man sjunger och dansar med. Nu vågar inte alla det, det har jag förståelse för, men varför skulle vi få just dessa till höger, vänster och precis framför oss?? Det var jag och J mot de andra =) Men helvete vad kul han och jag hade. Saknade bara Anka så fett mycket.
Jag kommer nog sväva i några veckor till. Underbara platser, aldrig haft så bra platser på en så stor konsert förut. Enda nackdelen var folket precis runt omkring oss. Snacka om otur, för kollade man sen längre ner och åt sidorna från våra grannars, så dansade och tjoade och sjöng folk med hela konserten, precis som jag och J. Men... precis runt oss, icke sa nicke. På J´s sida var det ett par som surade ur på varandra precis innan konserten började. Han trodde hon var otrogen och hon fick börja visa sina sms till honom och de hade en diskussion om detta länge. Sen stog han med armarna i kors med munnen nedåt hela konserten och hon stog stilla och var sur. Framför oss stog farmor och farfar (ett par runt 50-60) som knappt applåderade och sen satt halva konserten, plus att farfar rös till några ggr när han hörde mig skrika. Först hämmade det mig lite, men sen tänkte jag att jag bryr mig inte för jag är här för att hedra mitt älsklingsband sen 25 år tillbaka och sen fortsatte jag skrika som en galning. På min sida hade jag två snubbar som var stora som hus, kroppsbyggare tror jag. Ena snubben lästa Expressen hela konserten igenom. Antagligen för att läsa vilka recensioner U2 fått för låten kvällen innan. Ingen av de klappade knappt förutom till Sunday Bloody Sunday. Men alla dessa personerna runt oss verkade ändå njuta av konserten på sitt sätt, förutom att jag tycker att man njuter mer om man sjunger och dansar med. Nu vågar inte alla det, det har jag förståelse för, men varför skulle vi få just dessa till höger, vänster och precis framför oss?? Det var jag och J mot de andra =) Men helvete vad kul han och jag hade. Saknade bara Anka så fett mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar