Drama

Ikväll blev Bosse jagad upp i en av våra höga tallar på tomten. Jag började bli fundersam när han inte stod bakom dörren, så som han brukar, efter ett tag när han varit ut. Så jag sa till Tuva att hon skulle spana lite extra. Hon tog på sig mina skor och ställde sig på altanen och ropade på Bosse och då hörde hon svaga jamanden. Så jag och J gick ut för att leta eftersom han jamade hela tiden. Så något hade helt klart hänt. Sen hittade vi Tussen, grannens katt. Och när vi stod där bredvid Tussen så hördes det ett jamande uppifrån. Vi tittar upp, och i mörkret ser vi två lysande ögon från en gren högt högt upp i tallen. Jaha, och hur ska vi få ner honom? Min första reaktion var att nu måste vi ringa brandkåren. Vem ringer man annars. Så jag gick in för att kissa och sätta på mig varmare kläder för att iaf vara varmt klädd när vi ska rädda vår kisse. Men under tiden så hade Bosse hoppat ner från den höga tallen. Tuva såg helt förstörd ut när hon kom och berättade det. Och när jag kom ut så sa J att det såg skitäckligt ut, och han var helt säker på att nu måste vi åka in till vetrinären med Bosse. Men det var lugnt för efter ett tag kom Bosse till oss. Han hade först sprungit in mot skogen.

Han verkar vara vid god vigör och vi kan inte se att han linkar och jag har försökt klämma på honom och han känns intakt. Men snacka om drama, mitt i körslaget också. Men vilken härlig stålkatt vi har. Så skönt att det gick bra. Mitt hjärta bankade bra länge efter händelsen.