Livet suger

Vi skulle åkt till Haparanda idag. Det blev inte så. Min pappa ringde förut och var skitsur för att vi inte kommer.

pappa: va, ska ni inte komma nu?
jag: nä
pappa: men alla väntar ju på er, nu kommer ALLA bli besvikna
jag: ja, jag vet inte vad jag ska säga
pappa: men fattar du inte att det här är nog farmors sista födelsedag
jag: nä det tror jag väl ändå inte
pappa: jo, det är nog så tyvärr
jag: jaha jag vet faktiskt inte vad jag ska säga
pappa: och jag och R kommer hitta på en grej (R är hans flickvän)
jag: jaha, vad är det då?
pappa: ja det lär du väl bli varse, men jag tänker inte berätta
jag: jaha
pappa: men förstår du inte att alla väntar på er
jag: men jag kan inte göra något åt den här situationen nu
pappa: jaja, det är som det är
jag: japp
pappa: ja farmors sista födelsedag

Vem fan tror han att han är? Hela min jävla barndom har han förstört och sen tror han att han kan ringa och mästra mig när jag är 38 år och att jag ska dansa efter hans förbannade jävla pipa. Glöm det gubbfan!! Ger MIG dåligt samvete för att vi nu inte kommer. Hur kan man bara bete sig så? Jag som tyckte att vi äntligen hade börjat få till en hyfsad relation igen. Jag har fan ingen lust till något alls just nu. Och han kan dra... efter allt han gjort mot oss när vi var barn. Vem tror han att han är?

Och om han nu ska gifta sig med sin flickvän så hade han väl för fan kunnat klämt ur sig det tidigare så man visste att det betydde så mycket för honom att vi skulle kommit. Inte för att jag vet att det är det han ska göra, men jag fick iaf de vibbarna när han sa att han och R skulle hitta på något. Fan vad irriterad, ledsen, besviken jag är. Jag hade verkligen velat åkt upp men han fattar inte och jag tänker inte heller berätta ett skit till honom varför vi inte kommer.

Precis allt suger just nu.

Förutom mina barn. Jag är så glad att jag hämtade de idag och att de är med mig igen. De ger mig verkligen så mycket kärlek och jag känner att det är precis vad jag behöver efter den här mardrömsveckan. Deras kärlek till mig är så självklar och de har pussat och kramat mig hela kvällen. Har hållt masken hela kvällen men det är svinsvårt att hålla tillbaka tårarna. Jag mår verkligen skit. Jag tror faktiskt att mina underbara barn är enda anledningen till att jag orkar andas just nu.